Det finns en urkraft i att inse att ingen är stark ensam i motvind. Det är därför vi tillsammans skapar She Rides och välkomnar dig in i gemenskapen.

Kontakta oss 
Alla funderingar och frågor är välkomna!

Medlemsskap:
medlem@sherides.se

Allmänna frågor CK:
ck@sherides.se

Allmänna frågor She Rides:
jessica@sherides.se

DCIM100GOPROGOPR2135.JPG

Teampresentation: Marika Wagner

Marika Wagner är landsvägscyklisten som blev multisportare och MTB-frälst, och idag står med ett adrenalinfyllt leende i var och en av dessa två världar. Hon som brinner för väldigt mycket, men fokuserar helhjärtat på den uppgift hon är i för stunden. Alltid med samarbete och laganda som största drivkraft. Marikas oändliga kärlek till naturen och upplevelsebaserade tävlingar har tagit henne ut på fantastiska äventyr i världen, och gett henne styrka att välja livet som egenföretagare och atlet på heltid.

Berätta, vem är du?

Jag är multisportaren och äventyraren som passionerat brinner för att ha kul, äta mjölksyra till mellis och har ett orimligt nära förhållande till ordet MER. En kan säga att jag backade in i laget med viss tvekan på grund av mitt fokus, eller snarare brist på fokus – vad gäller cykling alltså. För ingen skulle nog säga att jag inte är fokuserad. Jag är bara väldigt fokuserad på väldigt många saker.

Sedan jag fallit för tjat och smicker hoppade jag på teamet med en önskan om att kunna köra hårt för laget i alla lägen. Jag fullkomligt älskar att tävla, och ännu mer FÖR andra, tillsammans med andra och som en del av ett lag. Mina ben kan producera så många fler watt när jag har en lagkompis på hjul som laddar för en hejdundrande avslutning och pallplats. Jag tror på att göra det jag vill och att göra allt jag vill. Simmar, springer och paddlar. Gärna långt och mycket. Skidåkning och klättring kan också råka slinka in. Allt som allt kanske det inte är bäst för cykelbenen, men när hjärtat sjunger presterar jag det lilla extra.

Målkram som ingen annan! Teamwork at it’s best. Med Ingrid, Ulricehamn 2018

Multisport säger du, hur får du ihop det?

Att satsa på många olika grenar och därtill många olika distanser, alltifrån någon timmes hårdkörning till 7 dygns nötande på Adventure Race, kräver sina prioriteringar. Jag påstår aldrig att livet som heltidsidrottare är glammigt eller chill, mest bara roligt och såklart lite slitigt. Det är som alla andra sorters liv ett evigt pusslande. Jag väljer bort saker, inte offrar, utan väljer. Att få leva min version av mitt bästa liv just nu är ett val jag gjort. Ett val som jag är mig själv evigt tacksam för. Att multisporta bygger ju såklart på en oändlig kärlek till att vara ute i skogen och göra sig själv trött. Väldigt ofta. Att ens definition av lördagshäng med polarna innefattar lera. Att kyla, regn och slask inte skrämmer slag på en. Precis det känner jag när jag paddlar i snöblandad motvind en tisdagmorgon i januari – kärlek!

Pepp, GodZone Adventure Race, New Zealand, 2019

Vad har du för mål 2019?

Jag drömmer alltid om större projekt och tuffa långa tävlingar, sådär så en inte vet om det alls kommer att gå. Samtidigt älskar jag utmaningen i att träna hårt och fokuserat för ett kortare race och få allt att stämma på en dag, på en och samma gång. Därför är målen som ligger framför mig 2019 dels Åre Extreme Challenge, EM i Solo Multisport. Den tävlingen blir extra utmanande mentalt just i år då jag försvarar ett guld.

Årets mer kittlande målet, antagligen mitt mest kittlande någonsin, är 1650 km & 26 000 h MTB i Kyrgyzstans berg. Silk Road Mountainbike Race tillsammans med lag- och äventyrskompis Sue Paz kommer att ge benen vad de tål och lite till, skavsår både här och där. Blåa tår, trötthet bortom allt, tårar, skratt, många svordomar och oändligt mycket bubblor i hjärtat. Nästan 14 dagar non-stop på MTB i de vackraste berg du kan tänka med en fin vän, låter väl ganska lockande ändå?

Fokus, God Zone Adventure Race, NZ, 2019

Hur många cyklar har du?

…på en pytteliten bostadsyta?

Alldeles nyligen bytte jag ett gäng cyklar mot en sambo och 35 kvm och har därmed nått ett lägsta antal cyklar på många år. Jag får istället framhärda att har en det bästa behöver en bara en, fast det vet vi ju att det inte riktigt är sant. Min Spark RC World Cup är därför både tävlingsraket och den cykel som rullar mil efter mil på stigar i Stockholm och runt om i världen. Det är tur att den är lätt, för ofta händer det på adventure race att det är mer bära än cykla. Till detta finns även en Scott Addict att gasa asfalt med samt en Scott Scale hardtail att ta ut när snön och isen håller oss nordbor i fast grepp.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Bara gör det! Det behöver inte vara snyggt. Det behöver inte vara snabbt. Det finns inga rätt. Det behöver faktiskt bara vara roligt, för det mesta. Ta med en kompis som du vet att du kan skratta med och dra ut i skogen. Testa er fram, prova, lek och våga göra “fel”. Och gör det om och om och om igen.

Jag tror verkligen på att vi kan lära oss vad vi än vill, och så mycket mer om vi bara kör. Vi spenderar alldeles för mycket tid på att vänta. Vänta på rätt känsla, rätt motivation, rätt väder. Som att vi skulle bli bättre om vi bara väntade på rätt tillfälle. Idag kanske är det tillfället utan att vi märker det? Då lär en ta det i akt och hitta en stig att testa på. Var det inte idag? Då kan det lika gärna vara imorgon, så testa igen. Under mina år som simlärare och skidlärare träffade jag många små stjärnor som sa till mig: “Men jag kan ju inte simma”. Till dem svarade jag som jag svarar till alla er “Toppen, för då kan du ju lära dig och det är ju därför vi är här”.

PS. Jag kan inte heller cykla. Jag bara låtsas och det går bra det med. DS.

Skrönan “Du kör dit du tittar” praktiserat i brant sandbacke

Fotograf: Otto Norin


Följ Marika på instagram:
@idamarika (http://www.instagram.com/idamarika)

Teampresentation: Jessica Clarén

Jessica Clarén har fingertoppskänsla för det mesta. Hon är expert på att arbeta med varumärken, hon har vunnit Guldhjärtat och har sedan många år tillbaka varit med i täten bland träningsbloggar. Men just i det här sammanhanget är hennes största och viktigaste merit att hon grundat She Rides.

Utan Jessica, inget team – varsågoda, det är dags att presentera lagets nav

Berätta, vem är Jessica Clarén?

Träningsprofilen och den digitala MacGyvern som arbetat med träning och digitala plattformar så länge jag kan minnas och tycker alltid att det är så himla svårt att prata om mig själv.

Träningsbranschen och idrottande har alltid varit den stora passionen och öppnat dörrar till scener och möten som ligger mig varmt om hjärtat. Ett sådant minne är bla alla åren med Nike som Master Trainer och också tiden då vi etablerade bla Nike Run Club i Norden.

Jag har utbildat flertalet instruktörer över hela världen, skrattat och gett high fives. En skånska som har alldeles för stort hjärta och hellre hjälper andra än sig själv.

Det finaste jag vet är att se andra uppfylla sina drömmar och urkraften av när tillsammans blir större än jaget. Från fitnesscener i Sibirien till Globen hittade jag cyklingen och såg att det behövdes något som förenade och sänkte trösklar. Något mer, något lite till. Något större. Något som verkligen förenar och bidrar till en urkraft som kan försätta berg. Att inspirera fler att upptäcka sporten som jag älskar. Jag startade  She Rides.


Vad har du för mål 2019?

Mina mål för 2019 är att få köra fullt ut. Att inte hela tiden snava över hinder eller möta motvind. 2018 kantades av crasher och motgångar. I år vill jag ha kul och tävla så mycket jag kan – med teamet. Få skratta och fira målgångar och också kamma hem lite pallplatser tillsammans. Viktigast är att ha kul och genom att stå i startfållan inspirera fler att ta steget.


Hur många cyklar har du?

Jag har 3. En Scott Spark RC 900 WC (min tävlingscykel för säsongen), en Scott Foil RC (spjutet på landsvägar) och min Scott Addict RC CX.

Du är lagets nav, jobbar 200% och elitsatsar – hur får du ihop det?

Ja alltså det undrar jag med. Jag önskar ofta att dygnet hade fler timmar. Men ärligt, utan alla dessa bollar i luften hade jag inte varit lika bra och effektiv. Jag har en fantastisk stöttande sambo och också möjligheten att vara hyfsat flexibel med min tid när det behövs. Det har tagit år med träning (av livet) att hitta lagom i mycket och hitta balansen som gör mig bättre än sämre med mycket att göra.

Vad lägger du fokus på under säsongen?

I år satsar jag på att träna på och tävla. Och långlopp. Sedan vill jag i höst köra CX.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla? 

Cykla med oss! Gå med i She Rides och investera de ynka hundralapparna som det kostar att också bli medlem i föreningen She Rides CK, Cykla med andra och våga ställa frågor. Skit i alla regler med strumplängd osv – lägg istället allt fokus på att ha kul! För att bli trygg på cykeln behöver du just cykla! Så upp på sadeln och njut av fartvinden.

Du kan följa Jessica här:

Blogg: www.jessicaclaren.com

Instagram: @jessicaclaren

Sara Oberg and Ingrid Kjellström Elite XC MTB riders for Team She Rides training in Ulrhicehamn, April 2019

Teampresentation: Ingrid Kjellström

Om gruppcykling hade ett ansikte så skulle det vara Ingrid Kjellströms. Den 30-åriga ingenjören som efter tio år i Stockholm landat mjukt i Ulricehamn, och som värderar fikaturer med goda vänner högst av allt. Med fina framgångar på både landsvägscykel och i Långloppscupen MTB är Ingrid lagets starka lok, som inför 2019 siktar på en pallplacering i äventyrsloppet Offroad Finnmark. Men som kanske mest av allt drömmer om en total närvaro säsongen igenom, för att kunna njuta helhjärtat av sin passion för cykling.

Berätta, vem är du?

En 30-årig civilingejör som jobbar med projektledning av vägar och cykelbanor på dagtid, som spenderar den största delen av fritiden utomhus. Jag har ett driv och en nyfikenhet som bultar och slår inne i bröstet och som har tagit mig långt, eller framförallt till många möjligheter och upplevelser på cykel. Har under de senaste åren bott i Australien, Schweiz, Kanada, Norge och i Stockholm, men har nu landat i Ulricehamn och trivs extremt bra med det. Trivs allra bäst när jag är ute på långtur i goda vänners lag och har flertalet fikastopp inplanerade.

Målgång i etapp tre av sju tillsammans med Hanna Näslund, i italienska Lugano, på Transalp år 2018.

Hur länge har du cyklat?

År 2012 pluggade jag på KTH och festade flitigt, vilket inte var så sunt. Jag mådde nog inget vidare. Hade tidigare ridit mycket, och saknade en aktiv fritid, så bestämde mig för att göra en Svensk Klassiker. Fastnade för cykeldelen efter en fin Vätternrunda med ett gott gäng från Fredrikshof.

Sedan dess har jag hunnit med att tävla i landsväg, CX, långloppp, XCO, multisport och triathlon på cykel. Har även provat på allt från randonné-cykling till etapplopp på MTB och Vätternrundan både sommar- och vintertid ett flertal gånger.

Målgång i Långloppscupen MTB, Västgötaloppet i Ulricehamn. Ett riktigt tufft jobb med ruskigt väder, men lyckades köra in Marika på en fin femteplats genom bra lagarbete. Foto: Otto Norin

Vad har du för mål 2019?

Jag hade en extremt bra säsong år 2018 och överträffade mina egna förväntningar både gällande resultat och gällande att synas och sprida Team She Rides som vi startade då.

Målet för i år är inte att överträffa mig själv igen, utan snarare att ha en längre säsong där jag är här och nu på varje tävling som jag ställer upp i (var ganska sliten i slutet på säsongen 2018). Plus att jag vill fortsätta ha sådana ”wow”-helger med laget – det vill säga jätteroligt både före, under och efter tävling. Sitta på jobbet på måndagarna efteråt och le för mig själv åt minnen från helgen.

Samt att jag drömmer i smyg om att ta en pallplats på Offroad Finnmark 300 tillsammans med Hanna Näslund (300 km MTB-tävling i Nordnorge i augusti).

Gravel Crush i Jönköping april 2019. Foto: Elna Dahlstrand.

Du har ett krävande jobb som ingenjör och cyklar många mil varje vecka, hur får du ihop det?

Mitt jobb och min fritid går bra hand i hand med varandra. De är så utmanande på olika vis och de ger energi till varandra, Jag kan aldrig tänka så klart på jobbet som de dagar jag rivit av ett intervallpass innan arbetsdagen börjar. Och jag kan aldrig koppla av så mycket från jobbet som när jag är ute och cyklar hela dagarna på helgerna. Det blir en väldigt bra balans mellan fysisk och mental aktivitet och jag vill inte vara utan någon av dessa.

Mitt i en etapp under Transalp år 2018. Hanna Näslund var modig nog att våga ta fram kameran framför dess hissnande vyer.

Du har cyklat på många ställen i Sverige och i Europa, vilka platser skulle du rekommendera?

Lucerne-området i Schweiz, Lugano-området i norra Italien och Randa-området i södra Spanien är favoriter utomlands sett. De är alla gedigna platser där det går att cykla i timmar utan att träffa någon. Eller – i bästa fall träffar man någon local som har ett café och som knappt kan engelska men ändå serverar himelskt kaffe.

Men jag har börjat tänka om nu och undviker att flyga på semester. Har under vintern cyklat mycket på småvägar i Småland och Västergötland, dit jag precis flyttat, och skulle säga att det finns massor att upptäcka även där.  Till exempel Tabergsdalen (söder om Jönköping) och Tivedens nationalpark (nord väst från Karlsborg) är pärlor inte alls långt borta.

Du har även kört många olika lopp och tävlingar – vilka skulle du rekommendera?

Det häftigaste jag gjort är att köra det sju dagar långa etapploppet Transalp. Till alla som kör MTB skulle jag absolut rekommendera det!

I övriga dicipliner är Abloc Winter Challenge / “Vinter-Vättern” en klar favorit för landsvägslopp vintertid (för det finns ju så många!). Annars är Burseryd (Västboloppet) och Båstad (SM 2018) favoriter på landsväg.

På CX älskar jag CK Barriärs bana i Malmö. På XCO gillar jag IKHP:s bana i Huskvarna (även fast jag även brukar vara halvt livrädd när jag kör den också).

Målgång vid Transalp

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Först och främst att skaffa en OK utrustning (finns mycket bra begagnat och du känner säkert någon som du kan fråga om goda råd gällande detta). Se till att ha rätt tryck i däcken (Med vänlig hälsning, cyklade med blott två bar på landsväg för länge) och kör sedan på. Ta möjligheterna i vardagen till att få in milen på kontot – cykelpendling och handla mat med cykel till exempel.

Stigarna på Lassalyckan i Ulricehamn. Foto: Chris Lanway

Så fort du känner dig någorlunda hemma på cykeln – sök upp en cykelklubb och besök deras träningar. Cyklister kan verka otroligt ogästvänliga (tyvärr) men de flesta hjälper gärna till och svarar på frågor från nybörjare (speciellt om du även passar på att fråga något om deras egen cykling samtidigt – typ om deras bästa tid på Vätternrundan).  Finns ingenting som är så lärorikt som att ta rygg på de som kan mer och är något snabbare än dig själv.

Ingenting är omöjligt! Jag var en typisk sådan som ingen ville vara i lag med på skolgympan under hela min uppväxt. Men med hjälp av en stor nyfikenhet som fått mig att prova på, och både lyckats och misslyckats med mycket inom cykel har jag kommit ganska långt. Att jag skulle kunna kalla mig elitcyklist trodde inte jag, eller någon annan i min närhet, för tio år sedan eller när jag tog mina första tramptag för sju år sedan.

Foto header: Chris Lanway


Du kan följa Ingrid på:

https://www.instagram.com/ingridkjellstrom/

http://www.ingridkjellstrom.se

Teampresentation: Sue Paz Thunström

Lagets Pippi – Sue Paz Thunström är vild och fri med ett gott hjärta. Hon tänker inte alltid efter före, men hon påstår att hon jobbar på den egenskapen. Ibland. Sue har tävlat i både SwimRun, Xterra (Cross-Triathlon), Adventure Racing och cykling, och gör nu sitt andra år som åkare i Team She Rides elitlag. Sue lever sedan tre månader tillbaka som digital nomad.

Berätta, vem är du?

Jag är överallt och ingenstans, och testar på livet som Digital Nomad och just nu är jag i La Pared på Fuerteventura. Jag tränar och förbereder mig inför XTERRA i Grekland, som går om mindre än 3 veckor, samt för den  kommande cykelsäsongen.

VM i XTERRA @ MAUI 2016

Jag bestämde mig i höstas att det fick vara nog med att stressa dygnet runt, och tänkte att jag skulle ta semester i några veckor extra under våren för att cykla. Plötsligt hade jag hyrt ut lägenheten i tre månader, sagt till på jobbet att jag inte kunde jobba mer än en dag i veckan (Tack IT-HUSET för att ni är fantastiska!) och bokat en resa till Kalifornien för en månad med min “Partner in Crime” Hanna Johansson. Och på det sättet har det fortsatt sedan i januari!

Team She Rides 2018 på stranden vid La Pared. Foto: Lina Bylund

Hur länge har du cyklat?

Jag köpte min första MTB 2012 när jag började träna för att tävla i Åre Extreme, som är en multisporttävling (utan att veta att det var det det hette, multisport). Tävlingen gick ut på att paddla ner till Åresjön, springa över Åreskutan och sen cykla MTB tillbaka – och jag somnade i mål. Jag lärde mig att cykla först ett par år senare (2014) så de första tävlingarna och turerna var jag mest blåslagen efter att konstant flyga över styret!

Men med lite envishet och ett bra pannben så kommer man rätt långt. Det längsta jag cyklat i ett sträck är 24 timmar, och sedan paddlat och sprungit lite på det och cyklat igen tills vi hade hållit på i ca 136 timmar och då korsade mållinjen i min femte Adventure Racing World Cup tävling förra våren.
 

Vad har du för mål 2019?

Njuta av livet, cykla, äventyra, tävla, ha massor av kul och inte stressa.   Idrottsmässigt så hoppas jag att kvala i Grekland (eller i en annan kvaltävling) till att få köra XTERRA-VM (igen) i min åldersgrupp 30-35. Jag har en silvermedalj från VM 2016 och önskar att plocka hem det där guldet.

Men innan det är dags för VM i oktober så ser jag verkligen fram emot att fräsa fram i full fart på långloppen med mina lagkamrater. Förra säsongen var otroligt kul och jag har stora förväntningar på ännu mer svett, lera och skratt 2019! För att sen avsluta cykelsäsongen med en 1670 km cykling genom Kyrgyzstans berg (#SRMR2019) tillsammans med min lagkamrat och “Partner in Adventure” Marika Wagner.  

Målbild 2019, Foto: Lina Bylund

Så livet som digital nomad, hur funkar det?

Jag har låga kostnader så jag behöver inte jobba så mycket för att det ska gå ihop. Jag sparade pengar rätt bra i några år för att kunna flytta utomlands men insåg att det nog inte var det jag sökte trots allt. Sen var det nog Marika som fick mig att våga släppa sargen helt, hon har precis levt två månader i en minibuss (#vanlife) på Nya Zeeland. Drömmen!

Jag är IT-Konsult och brukar jobba som Teknisk Projektledare, men det kräver närvaro så jag bytte bana och jobbar nu som Teknisk Testare i ett lite mindre projekt (25%). Jag har riktigt proffsiga kollegor som bara bryr sig om att jag levererar det jag ska och inte varifrån eller vilken dag eller tid på dygnet jag jobbar. Så jag hoppas på flera såna distansjobb så att jag kan dra ut på det här livet lite till. Som det är nu kommer det att fortsätta till i alla fall till september – ooops!


Följ med på Sue’s resa på Instagram:
@metalheadrunner (http://www.instagram.com/metalheadrunner)

Teampresentation: Sara Öberg

Ödmjuka Sara Öberg är lagets XCO-stjärna, med flera topplaceringar i nationella tävlingar. En envis jäkel, kanske rentav målmedvetenheten personifierad, som lyckats pussla ihop en ingenjörsutbildning i Göteborg med elitsatsning i cykling. En ovanligt vanlig lantistjej som bestämt sig för att nå den absoluta toppen.

Berätta, vem är du?

Jag är uppvuxen på landet utanför Herrljunga, men sedan några år tillbaka bor jag i Mölndal. Anledningen är att jag pluggar på Chalmers i några månader till, innan vuxen- och jobblivet börjar på riktigt. När jag inte lär mig om hur framtidens hållbara samhällen ska konstrueras cyklar jag runt i skogen, helst nära Göteborg eller på någon annan vacker plats i Sverige. Jag älskar att pusha mina gränser både på träning och tävling.

Hur länge har du cyklat?

I ungefär 8 år! De första åren för att det var roligt, men sedan började jag tävla och insåg hur kul det var. Eller ja, skräckblandad förtjusning kanske är en bättre beskrivning av den känslan!

Vad har du för mål 2019?

Att fortsätta utvecklas och ha roligt! Förra säsongen började med skada och slutade med lite för mycket sjukdom, vilket gjorde att det inte blev så mycket tävlande för mig. I år ska jag försöka vara frisk och hel, och förhoppningsvis kunna hänga runt på så många tävlingar som möjligt.

Du har kombinerat heltidsstudier, extrajobb, driver en cykelungdomsgrupp i Göteborg och elitsatsar själv. Hur får du ihop det?

Planering, planering och multitasking. Nä, men jag tycker om att ha varierande uppgifter och kombinera olika utmaningar. Visst missar man en del kul när livet går i ett, men jag älskar med min vardag och hade inte velat byta ut den mot något annat i världen.

Vad lägger du fokus på under säsongen?

XCO, helt klart. Älskar tekniska stigar och intensiva race. Sedan kommer jag köra en del långlopp med laget också.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

VÅGA! Du kan så mycket mer än du tror och du behöver inte de bästa grejerna för att det ska vara roligt. Cykel och hjälm är det enda. Men se till att börja på stigar som inte har så mycket rötter och stenar, det blir roligare om du inte tillbringar det första passet med att mestadels gå. Var inte heller rädd för att ta kontakt med din lokala klubb. Det är roligt att cykla med andra, och få tips och trix som gör cyklingen både lättare och roligare!

Du kan följa Sara på
https://www.instagram.com/zaraoberg/

Teampresentation: Sandra Backman

Skånebaserade Sandra Backman är lagets etapploppsexpert, som helst skulle köra vartenda cykellopp i kalendern. Energin hämtas under de lekfulla skogsrundorna mellan utmanande jobbdagar som intensivvårdssköterska. En tävlingsinriktad nykomling med mycket revanschsug efter en tuff fjolsårssäsong – alltid med glimten i ögat.

Berätta, vem är du?

Jag är en av teamets nykomlingar, och jag håller till i södra delen av Sverige. Till vardags jobbar jag som intensivvårdssjuksköterska på Arymilab på Lund universitetssjukhus, och övrig tid spenderar jag gärna på min cykel. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna, som älskar att tävla i all dess former. Alltifrån etapplopp, långlopp, xco till cykelcross-lopp och ett och annat lvg-lopp. Samtidigt samlar jag otroligt mycket energi när jag cyklar, och bara älskar att komma ut i skogen och rulla fin stig. Något som det finns gott om i Genarp där jag bor.

Underbara stigar i skogen!

Hur länge har du cyklat?

Jag började cykla som så många andra i en spinningsal, men som jag skrev är jag en tävlingsmänniska och blev ganska snabbt sugen på att utmana mig själv – vilket födde idén om att göra en svensk klassiker. Jag köpte min första landsvägscykel 2010, då jag även körde min första Vätternrunda. Min första tur i skogen tog jag 2012, och jag var fast direkt. På den vägen är det…

Från en av mina första turer skogsrundor…

Vad har du för mål 2019?

Jag kommer från en riktigt usel säsong 2018, på grund av en kropp som inte kunde leverera. Så jag är riktigt taggad på 2019 tillsammans med Team She Rides. Jag brukar inte sätta enskilda mål på olika tävlingar, utan mitt mål brukar vara att försöka hålla så hög lägstanivå som möjligt. Sen är det såklart kul om man kan prestera extra bra på exempelvis SM. Ett mål är i alla fall att försöka inspirera och motivera så många tjejer som möjligt att börja träna och tävla i cykling.

Du är en av lagets nykomlingar, hur känns det?

Det känns verkligen kul att få möjligheten att köra ihop med åtta grymma tjejer! Dock ger det lite prestationsångest, haha… Men skämt åsido så hoppas jag verkligen att jag kan prestera bra i år och vara till stor hjälp i laget. Jag tycker även att teamets grunder och värderingar om lika villkor för alla, dam- som herrcyklist, är väldigt tilltalande och något som jag själv jobbat för och värderar högt. Tror vi kommer att få en grym säsong ihop!

Kick-off med teamet på Hooks Herrgård. Foto: Elna Dalhstrand.

Vad lägger du fokus på under säsongen?

Många gånger önskar jag att jag kunde klona mig, då jag vill göra allt; XCO, långlopp och etapplopp. Men det är svårt att få tiden att räcka till! Så först och främst blir det långlopp och etapplopp, och sedan kör jag så många XCO-lopp som får plats i kalendern. Det är tur att CX-loppen har en egen säsong!

Hur många cyklar har du?

Jag har egentligen alla cyklar jag behöver – två MTB, en LVG och en CX – men man kan ju inte ha för många cyklar, eller kan man det? Jag har i och för sig ingen tantcykel. Det borde jag kanske ha?!

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Låna eller hyr en cykel de första gångerna du ska ut och cykla. Du behöver inte ha de senaste kläderna, det viktigaste är att man har en ordentlig och säker hjälm på huvudet. Cykla gärna i sällskap med andra, som kanske kan visa lite tips och trix för att komma igång lite lättare. Då blir allt så mycket roligare!

Du kan följa Sandra på
https://www.instagram.com/backman79/
https://sandrabackman-mtb.blogspot.com/

Teampresentation: Felicia Ferner

Näst på tur att presenteras är Team She Rides yngsta men mest rutinerade åkare Felicia Ferner. Den enda i laget som tävlingscyklat sedan barnsben, och dessutom kört både JVM och EM (U23). En tjej som inspirerar med sina tekniska skills och sin härliga personlighet – direktimporterad från Dalarna.

Berätta, vem är du?

Jag är lagets yngsta medlem med rötterna i landets fulaste stad Borlänge. Numera är jag dock utvandrad och bosatt i Stockholm tillsammans med min sambo. Just nu pluggar jag till sjuksköterska, och närmar mig snart slutet av studietiden. Jag älskar bekymmersfritt cyklande och tror på Power naps som lösningen på det mesta i livet.

Hur länge har du cyklat?

Oj, det är länge! Mitt intresse för cykling började redan i knatteåldern och föll sig ganska naturligt eftersom resterande familjemedlemmar var inbitna cyklister. När jag fyllde elva var det dags att ställa upp i tävlingsklass och sedan dess har cykeln följt med genom livet med undantag förra året, då jag satte cyklandet på paus en stund.

Vad har du för mål 2019?

Jag tycker alltid det är lite jobbigt att sätta upp resultatmål, framförallt nu när jag inte har riktigt koll på formen. Tidigare vintrar har jag försökt utveckla och förbättra inför tävlingssäsongen. Vinterträningen i år har till största del gått ut på att hitta tillbaka till en bra känsla. Det låter kanske klyschigt, men årets mål är att ha roligt på cykeln.

Du är lagets comeback, hur känns det?

Lite extra nervöst faktiskt men samtidigt superkul. Jag känner mig otroligt taggad och motiverad på ett sätt jag inte gjort tidigare. Att jag i år för första gången få vara del av ett team med 9 starka och ambitiösa tjejer höjer peppen inför säsongen ytterligare en nivå.   

Vad lägger du fokus på under säsongen?

Mitt fokus i år kommer att ligga på långlopp (XCM), med SM och Cykelvasan som prioriterade tävlingar. Men också på att ha grymt kul med mina teamisar både på och utanför tävlingsbanorna.

Hur många cyklar har du?

För tillfället huserar jag en MTB, en landsvägscykel för inomhusbruk, en tantcykel och en pendlarhoj. Men snart kommer ytterligare en familjemedlem, en Ransom som är till för hopp och lek i skogen.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Fundera på vad du vill få ut av din cykling. Motion, äventyr, nedför, uppför eller annat. Strunta i landsvägscykeln, man mår bättre i skogen. Nej då, skämt åsido – det är individuellt vart man trivs bäst. Annars är det klassiska tipset ett par vettiga cykelbyxor för att skona dom nedre regionerna. Lokala cykelhandlaren och She Rides Community är en bra utgångspunkt för den nye cyklisten.

Du kan följa Felicia på instagram.com/fferner

Teampresentation: Elna Dahlstrand

Det är dags att presentera åkarna i årets uppställning av Team She Rides. Det har tillkommit tre nya ansikten och laget är större, starkare och har bredare kompetens på alla fronter. Först ut av nio cyklister som kompletterar varandra med hjärta, kärlek och olika grenfokus är Elna Dahlstrand.

Berätta, vem är du?

Jag är en småländsk lantis som bor i ett rött 1700-talshus med röda knutar i skogen mellan Gränna och Huskvarna. Jag älskar starkt kaffe och flowiga stigar, jag frilansar som digital strateg, grafisk formgivare och kommunikatör, föreläser, bloggar och poddar, tror på kärlek och magkänsla och vill smitta ned resten av världen med cykellycka. Jag har varit ambassadör för She Rides nästan ända sedan starten och jag nyper mig ofta i armen för att kolla så det är på riktigt att jag fått möjlighet att köra med tjejerna i teamet i år.

Hur länge har du cyklat?

I år är det faktiskt tio år sedan jag skaffade mig en skogshoj. Då var jag 28 och jag hade i och för sig cyklat ett år när jag var tonåring, på det glada nittiotalet när MTB var nytt och styrena smala – men det låter ju liksom fint att dra till med att man cyklat MTB i tio år, att köra med teamet blir liksom bästa sättet att fira det på.

Vad har du för mål 2019?

Oj, jag har liksom många små delmål. Ett av dem är att bidra till bredd och större startfält i elitklassen och med det målet kom tillfället att köra med Team She Rides och där vill jag bidra med pepp och cykellycka och jobba för att cykelsporten ska bli mer inkluderande. Jag hoppas kunna dra mina lagkamrater och jag hoppas kunna inspirera andra att vilja och våga tävla i olika grenar inom MTB. Och så ska jag ha jäkligt kul.

Du är lagets småbarnsmorsa, hur får du ihop det?

Jag tränar inte lika mycket mängd som de andra tjejerna utan får fokusera mer på kort och hårt. Guided Heroes har lagt mitt träningsschema under vintern och utan det hade det liksom inte gått, det har varit ovärderligt att få ett schema planerat efter mina förutsättningar. Lovis är ett och ett halvt och ibland kör jag distanspass med cykelvagn och ibland nattar jag i cykelkläder för att slänga mig upp på trainern när hon somnat. Men helt ärligt – jag har blivit en bättre cyklist sedan jag fick barn för jag är effektivare med min tid. Kan tilläggas att jag har grym backup från min sambo också, det skulle inte funka utan hans pepp och stöd.

She Rides Elna Dahlstrand

Vad lägger du fokus på under säsongen?

XCO. Det är ju tokigt egentligen eftersom jag är rädd för ungefär precis allting – men jag älskar att köra XCO. Det blir precis så svårt och utmanande som man gör det till och jag blir liksom aldrig mätt på nummerlapp och stökiga banor. Såklart kommer jag att köra en hel del långlopp också – och eftersom jag har en liten hemma prioriterar jag förutom lagets priotävlingar det som är enkelt att åka på, de lopp jag kan dra iväg på över dagen.

Hur många cyklar har du?

NÄSTA FRÅGA. Alltså, det står lite för många cyklar hemma. Elcykel och tantcykel och enhjuling och dirtcykel och en tantcykel till och en cross och en mtb och en mtb till – men jag har faktiskt ingen landsvägscykel as we speak. Jag cyklar dock mest på min Scott Spark RC 900 World Cup just nu – årets tävlingscykel, den är helt fantastisk.

Elna Dahlstrand Team She Rides Void

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Bara gör det. Börja med det du har, ta en alldeles vanlig cykel och cykla på den och fundera på om du tror att du vill cykla landsväg eller skog. Skit i att det är mycket prylar och grejer att tänka på, du behöver verkligen inte skaffa allt på en gång. Gå med i She Rides community på fejjan och prata med din lokala cykelhandlare – jag lovar att du kommer att upptäcka en värld av gemenskap och utmaning.

Du kan följa Elna på www.elnadahlstrand.se och www.instagram.com/elnadahlstrand

Processed with VSCO with m5 preset

Mallorca: the MTB / Team She Rides – version

Hej! Ingrid från Team She Rides här. Jag är först ut om att skriva ett inlägg på vår teamblogg. Jag tänkte börja med att berätta om en fantastisk resa jag just varit på med delar av laget. Under tio dagar var jag, Sue och Hanna på Mallorca och närmare bestämt Port de Sollér där vi hade vårt base camp. Det har varit en strålande vecka med mycket sol och cykel – främst på MTB.

“Ta med MTB till Mallorca? Går det?” Kanske är det första ni tänker.

Eftersom mitt och lagets främsta fokus är MTB och långlopp i år var det inget svårt val att ta med min Scott Spark ner till ön i år. Det är andra året som jag väljer att packa ner min MTB före landsvägscykeln i cykelväskan.

Och även om de flesta relaterar Mallis till att cykla mil genom böljande landskap och i berg på landsvägshoj skulle jag svara att: ja – ön upplevs nästan bättre från en MTB än från en landsvägscykel. Jag ska förklara! Och eftersom jag är ingenjör använder jag mig gärna av siffror.

Antal cyklade höjdmeter: 12 000 på nio dagar. Då var sex av dessa dagar på MTB. Tre på landsväg. På bilden ovan syns Bunyola – Orient – stigningen som är en klassiker. Bilden är dock tagen några hundra meter från landsvägen. Det fina med att köra över nämnda pass på stig/grusväg är att toppen ligger högre belägen än asflatsversionen.
Längsta tur på MTB: 5,5 h, 2000 höjdmeter och 67 kilometer. Den kräsne kan alltså göra matematiken här och inse att det inte blir några rekord gällande hastighet. För så är det när man cyklar MTB på okända sträckor. Även om jag lagt timmar på att kolla kartor, läsa på forum, stalka folk på Strava mm är det riktigt svårt att hitta lätt tillgänglig stig som inte har partier av stök och bök (läs: undertecknad klarar inte av att cykla över detta), staket och diverse andra hinder. Men vem bryr sig om hur snabbt en cyklar i Mars? På bilden ovan cyklar jag uppför Puig Major, “Piggen”, och det går inte snabbt, men det var efter en fantastisk runda som även ledde över Sa Calobra på just stig.
Antal bekantskaper med lokala djur: oändliga! Och väldigt många fler än vad det hade kunnat bli om vi endast hållt oss till vägarna. En av de coolaste upplevelserna jag hade under veckan var när jag och Hanna träffade på en flock med vildhästar. Detta var i “vildmarken” (OBS, min sambo skrattade åt mig när jag sa detta, vi var ändå bara någon timme från civilisationen) mellan Sollér och Sa Calobra.
Antal tagna foton: ett tusental! Det blir mycket skämt om att det emellanåt skapas mer conent än cyklas kilometrar när Team She Rides är ute på tur. Det ligger något i det och det är allt som oftast någon som har en telefon, redo för att plåta, i högsta hugg, snarare än att någon inte har det. Och jag är väldigt glad över att det är så. Finns ingenting som är lika glädjande som att bläddra bland mängder av bilder, dvs fina minnen, när resan är över. Som nu: när regnet smattrar mot rutan och benen är trötta och att de pigga ben jag hade på Mallis förra veckan är ett minne blott. Då räcker de bilderna väldigt långt för att pigga upp humöret.

Over and out! Nu ska benen få vila upp sig och smälta de sammanlagt 34 timmar jag cyklade under nio dagar. Sedan börjar det äntligen dra ihop sig till att styra om grundträning till tävlingsförberedelser. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning! Vi ses.

X