Här kommer en hälsning från södra Sverige där det börjar lukta lite vår!! Så skönt att komma ut i skogen och se att det börjar bli lite grönt med betoning på lite 😉
Samtidigt är det väldigt svårt att inte drömma sig bort till sydligare breddgrader där det är betydligt mycket varmare, Sydafrika!! Det är ganska exakt två år sedan jag och Jessica Clarén stod på startlinjen till det absolut häftigaste etapplopp du kan tänka dig, Cape Epic. Vår resa gick inte direkt spikrakt och Jessica fick tyvärr lämna tävlingen redan dag 2 med hjärtproblematik. Jag fortsatte resan på egen hand utom tävlan. Hittade dock en svensk kompis Börje som också hade tappat sin teamie, som jag sedan körde större delen av de resterande dagarna med. Det var skönt med sällskap under de långa dagarna i sadeln och emellanåt väldigt utmanande terrängen.
Jag hade ett otroligt stöd från sidan av banan av Jessica, Jaime och Christoffer som hejade och pushade mig hela vägen, filmade, trattade i mig dricka, körde till och från tävlingsbanan och fixade mat mm. Utan dessa fina människor hade jag aldrig kommit i mål!! Dock var det väldigt tråkigt att genomföra loppet själv och se sin teamie vid sidan av banan. Cape Epic anses vara ett av de tuffare etapploppen på MTB med ca 65 mil och runt 16000-17000 höjdmeter på 8 dagar. Jag spenderade ca 42 timmar i sadeln dessa 8 dagar. En resa och en upplevelse jag aldrig kommer att glömma men också en dröm att få genomföra igen!!
Jag tror det är så viktigt att göra det man tycker är kul och våga utmana sina gränser och aldrig sluta drömma men även något att tänka tillbaka på när det är lite motigt! Det finns inte många etapplopp i Sverige på MTB men desto fler ute i Europa, olika långa och i varierande prisklass och tycker man det är kul med långlopp så blir det ju dubbel så kul med några på rad 🙂 Så sluta inte drömma!!
Hälsningar Sandra