Sara: Världscup i Lenzerheide

I helgen som var åkte vår grymma XCO-cyklist, Sara Öberg, till Schweiz och körde sin första världscup i MTB, för att mäta sig mot de bästa världen. Läs om hennes dagar i världscupscirkusen.

Foto: Joakim Rissveds

Torsdag kväll anländer jag och min serviceman/mekaniker/langare/mental coach/osv (pojkvän), till Zurich. Tack och lov så kommer både cykelväskan och väskan med extrahjul/mekprylar fram! Tidigt fredag morgon stiger vi upp för att hinna till den officiella damträningen (Ja ni hörde rätt, det är alltså 2 h varje dag som enbart är för damer på banan, sedan har herrarna också egentid, samt en officiell träning där alla får träna) på banan i Lenzerheide som ligger 2 h bilresa från flygplatsen. Väl framme packar Albin snabbt upp cykeln och jag cyklar iväg till träningen.

Foto: Joakim Rissveds

Det hade regnat dagarna innan, så även om det var sol under fredagen så var banan snorhal med alla sina rötter. Jag hittade inget vidare flyt, trots Vittoria Barzo som däckval för dagen. Känner mig mest som Bambi på hal is och funderar på vad jag gör här. Det sägs att Lenzerheide inte är den mest tekniska banan i världscups sammanhang, mer brötig, med några kluriga A-linjer. Som vanligt fastnar jag vid hoppet och börjar den mentala övertygelsen med mig själv att jag faktiskt kan hoppa. Det tar tid, jag står och ser många tjejer ta det, och jag får hjälp av både Albin och banvakten (det står en sådan vid varje svår grej under de officiella träningarna, ifall något skulle hända) i hur jag ska tänka. Tillslut skiter jag i att jag är rädd, och bara göra det. Hoppas som vanligt för kort (eftersom jag inte vågar ha tillräckligt med fart) men räddar upp det.

Foto: Albin Andersson

Varvet består av 190 höjdmeter och banan ligger på 1500 m.ö.h. Jag stöter på många av de bästa tjejerna på banan och jag måste medge att det är liiite svårt att hålla ögonen och fokuset på mig själv under träningen. Efter träningen packar vi ihop och åker ned till 500 m.ö.h till en supermysig stad vid namnet Chur, där vi ska bo för att höjden inte ska slita för mycket på mig. På kvällen åker vi upp igen när XCC ska köras av de bästa. Många har frågat om jag ska köra, och nu i efterhand vet jag att jag inte ens hade fått om jag velat. Det är nämligen bara 40 stycken som blir uttagna till att få köra.

Foto: Albin Andersson

Lördag morgon är det dax för träning nummer två idag har jag helt klart bättre flyt. Börjar dock känna av höjden lite och pallar inte riktigt trycka på som jag vill. Gör dock några bra varv på banan och tittar spårval innan resten av dagen spenderas med viloläge.

Foto: Albin Andersson

Vaknar mer pepp än nervös på söndagsmorgonen, men ganska snart kommer nervositeten och få i sig frukost tycker min kropp är en dum idé. Dietisten tvingar i mig lite mat i magen och vi packar ihop för att åka till tävlingsplatsen. För att hålla nerverna i styr försöker jag inte tänka på vad, vart och mot vilka jag ska tävla. Utan på att ha roligt, ta i och hitta flyt på banan. Jag står i sista startled bland 99 damer med nummer 86. 6 varv ska köras på en 4,2 km bana. Starten går och jag plockar tjejer hela vägen upp för startbacken, det bränner rejält i benen. Men jag vill ge allt eftersom det är 80 % regeln som gäller, vilket betyder att de börjar plocka av tjejer redan innan man blivit varvad, om man är för långt ifrån ledaren vid varvning. De vill nämligen inte att vi dödliga ska vara i vägen när ledaren kommer, vilket är en bra regel när vi är så många på banan. Eftersom det är så många tjejer och en många partier med bara 1 eller ibland 2 spår så gäller det att inte fastna i långa köer för att bli av med ovärderlig tid fram till ledaren. Banan är torrare än på träning tack och lov, så man kan köra ganska offensivt över rötterna.

Foto: Lenzerheides facebooksida

Varv 1, 2 och 3 var helt klart tuffat både tekniskt och fysiskt. Blir omkörd av några tjejer under dessa varv. Sedan får jag lite självförtroende och hittar lite krafter, vilket gör att varv 4 känns bäst och jag lyckas plocka nån tjej. Men vid varvning är jag 10 min efter Jenny Rissveds som leder loppet, och på grund av 80 % regeln blir jag avplockad. Kroppen tycker dock det är skönt, för den är helt slut redan, även om huvudet ville köra fler varv. Jenny Rissveds tar hem segern och det är magiskt att få se på plats.

Foto: Joakim Rissveds

För mig blev det till slut en 58:e plats och många erfarenheter rikare. Under helgen har jag fått ovärderlig support av Albin som har sett till att jag enbart behövde fokusera på rätt saker och så tog han hand om allt annat runtomkring! Hörde dessutom mitt namn på banan flera gånger, såå glad för de hejaropen, trots att jag är långt bort från de svenska skogarna. Jag vill också tacka för all pepp på sociala medier, blir så glad av dem! Dessutom tack till alla sponsorer om är med och stöttar, inte bara mig, utan hela teamet!

Foto: Albin Andersson

Related Post

X