I helgen var det dubbeltävling i Falun, där Sara tävlade lördag och söndag. Marika och Sandra från teamet ställde också upp på söndagens tävling. Här kommer racereport gånger 2 av Sara:

Foto: Otto Norin

Då va ännu en helg över med tävlingar och husbilsliv. Eftersom det var röd dag i torsdags och både jag och Albin är studenter så packade vi husbilen full med alldeles för mycket grejer och åkte upp till Falun redan under torsdagen. Eftersom både SweCup Lugnets XCO (Swecup) och Långa Lugnet (långloppscuppen) gick av stapeln kommande helg. Det är alltid skönt att vara på plats i tid så man kan prova banar och hämta nummerlappar utan stress. En väldigt stor fördel som student eftersom vi lika gärna kan plugga från husbilen som någon annanstans.

Foto: cykelkanalen.se

Jag har hört många skräckhistorier om Lugnets XCO bana. Den sägs vara i Världscupsklass med sina 4 km, 175 h.m. varje varv och utmanande A-spår. Vi i DamerElit skulle köra 5 under lördagens lopp. Efter att ha provat banan och inte riktigt lyckats bemästra de 2 sista A-spåren så tyckte jag ändå att övriga banan var utmanande, men kul. Det gällde att ha rätt lufttryck i däcken för att inte få punka, men samtidigt ha tillräckligt med grepp, speciellt då regnet börja ösa ned innan vår start.

Foto: Otto Norin

Rejset blev tufft men roligt! Lyckades nog få i precis rätt lufttryck, för det blev aldrig speciellt slirigt på rötterna (okejdå, jag tabbade mig en gång på en rot på sista varvet då jag var rejält trött). De första 3 varven fightades jag med Åsa Erlandsson om 2:a och 3:dje placeringen, hon körde om i uppförsbackarna och jag körde om i nedförsbackarna (extremt nöjd med min fulldämpade Spark Contessa). Men efter 3 varv fick hon en så stor lucka att jag inte lyckades täppa igen den. Efter ett riktigt tufft race lyckas jag dock behålla 3:dje placeringen.

Foto: mtbfoto.se

Efter målgång var det full fokus på återhämtning, för på söndagen skulle jag köra min första långloppscup för i år. 62 km och ca 1000 h.m, på en rolig banan med mestadels stig och grusväg. På startlinjen denna dag hade jag mina grymma teamies Marika Wagner och Sandra Backman. Eftersom jag inte kört något långlopp tidigare i år så var det svårt att veta vad jag skulle förvänta mig och hur hårt jag skulle spänna bågen. Speciellt med tanke på gårdagens lopp. Hur som kändes det ingen större ide att spara på krutet i den tuffa startbacken, utan gjorde allt för att gå med tätklungan ut på de första grusvägarna efter att ha kört upp för mördarbacken. Det kändes i benen att jag hade kört 5 gånger upp för den dagen innan, men lyckades precis sladda in på hjul på toppen.

Foto: Otto Norin

Tyvärr kunde jag inte hänga på de starka långloppsdrottningarna mer än i 15 km innan jag tappade dem i en backe. Lyckligtvis så var Sandra Backman bara några meter bakom när jag tappade dem och vi kunde teamköra. Mycket roligare än att ligga själv! Vi gjorde ett bra jobb ihop och höll oss på 5-6 placering, hon var starkare i backarna och jag var riktigt nära att släppa några gånger. Efter 35 km kommer vi ikapp Åsa Erlandsson, och efter ett långt blött stigparti hade jag fått en rejäl lucka ned till Sandra och Åsa. Så då var det bara att trumma på och hitta sitt eget tempo sista 2 milen. Resten av loppet körde jag i något ingemansland, men huvudet var med även om kroppen var trött så lyckades jag behålla farten utan några större svackor. Det skulle väl i och för sig ha vart när jag hör Marika med hejarklack stå och vråla när jag har 3 km kvar och redan kör på gränsen av min förmåga ned för de sista svängarna på några fina stigar. Jag blir liiiiite övertaggad och gör en snygg vurpa precis framför dem.

Foto: Otto Norin

Hur som lyckas jag dock hålla min 4:e placering ända in i mål och helt klart nöjd med dagens prestation. Grymt av Sandra att köra in på en 5:e placering, men tyvärr bröt Marika loppet (bara en vecka innan körde hon adventure race nonstop i flera dygn, så att hon ens stod på startlinjen tycke jag var strongt!). Stort tack till Albin och Marika som servade under lördagens lopp, samt till Otto, Sara och Oskar som gjorde detsamma under söndagens. Utan er hjälp hade jag aldrig kunna uppnå samma resultat!

Foto: Otto Norin