Race Report Billingeracet – bra start på Långloppscupen 2019 för Team She Rides

  • Home
  • Blog
  • mtb
  • Race Report Billingeracet – bra start på Långloppscupen 2019 för Team She Rides

Premiär för Långloppscupen – skedde år 2019 traditionsenligt nere i Skövde, på botten av Billingehus. Billingehus som för dagen skulle bestigas tre gånger. Team She Rides hade fem lagmedlemmar på startlinjen – och var därmed den största klubben bland de nästan 60 damer som kom till start (varav nästan 20 i elitklass). Ingrid summerar dagen, från botten på startbacken – hela vägen över 75 kilometer och 1200 höjdmeter till målgång nästan 3,5 h senare.

Startbacken – som utgör första av tredje gången uppför Billingehus för dagen

Jag har tänkt på den här dagen – 11 maj – flera gånger i vinter. Säsongspremiär i LLC – Billingeracet, och framförallt dess startbacke har funnits med mig i tankarna – både som motivation och målbild (sega kvällar på trainern) och (på mina sämre dagar) ett stort berg, omöjligt att bestiga. Och veckan innan var tankarna och framförallt frågorna inför loppet ännu fler i min skalle. Pallar jag cykla hårt i mer än tre timmar? Minns jag hur man dricker sportdryck med maxpulsen dånande innanför bröstet? Kommer jag kunna cykla hela banan iår (istället för att hoppa av cykeln, som jag gjorde på knixiga ställen år 2018)?

Jessica Clarén och Hanna Näslund kör starkt i startbacken. Hanna slutar sexa för dagen och Jessica får tyvärr bryta loppet senare.

Det bästa med startbackar är dock att det inte finns utrymme att tänka så mycket. Det finns bara ett sätt att ta sig an dem – och det är ett försöka överleva till toppen på dem UTAN att försöka besvara några frågor under tiden. Jag gick all in uppför och kom till toppen med blodsmak i munnen. Tror att jag var fjärde dam uppför kullen och visste att jag skulle få slita som ett djur på de annalkande stigarna för att få behålla den positionen. Mycket riktigt kommer snart XCO-esset Hanna Millved och passerar mig smidigt på stigen. Ser den goda möjligheten att försöka ta hennes spårval och lyckas till precis innan den första grusvägen – en järnvägsbank där alla vill ligga (OBS – längst bak) i en snabb klunga. Där åker jag rakt ut i spenaten. Landar mjukt men tappar tyvärr Hannas fina rulle.

Hittar snart en annan grupp att köra med på grusvägen och snart är Sandra ur laget även ikapp mig. Ett lugn sprider sig i kroppen – jag älskar att ha en lagkamrat vid min sida, speciellt i mixstarter som annars gör mig nervös. Lyckas köra med henne och ett stabilt gäng fram till första langning (25 km). Sedan fipplarjag bort mig på de stundtals hala rötterna och cyklar med slokande skalle uppför Öglundabacken.

Cykla över rötter med maxpuls! Det var länge sedan! Välkommen säsong LLC 2019.

Slutar sloka med skallen när jag får hejarrop av några trevliga snubbar som kör om mig uppför ovan nä

Piggnar till igen när jag får hejarrop av några trevliga snubbar som kör om mig uppför backen. Hänger på dem med bra fart mot varvning uppe på Billingehus. Får en boost av att höra Oskar Ekmans glada stämma eka över tävlingsarenan och noterar även att mer än halva loppet är avklarat. Blir även ikappkörd av min vän Carl-Johan från Öland. Tappar tyvärr dock hans hjul inne på stigarna på Billingen och jagar hans grupp nedåt Vitsippestigen / den flowiga nedförsbacken ned på loop två.

Väl nere på loop två kör jag dock ensam i flera mil, sånär som på att jag kör om Hanna Millved (som hade kramp) och skymtar ryggtavlan på en herre från Skövde. Befinner mig i ingemansland och har ingen aning om ifall Sandra befinner sig minuten eller halvtimmen framför mig på stigarna, eller om en klunga med 20 personer är mig i hasorna. Detta matchar illa med att energin börjar tryta rejält och jag krigar mot trötta ben och skalle för att ha OK styrfart på single-tracksen. Minuterna och kilometrarna tickar långsamt på GPS:en.

Med cirka milen kvar blir jag mycket riktigt ikappkörd av några herrar och vaknar till liv från den öde öken det kändes som om att jag hasade mig fram i. Ser även min lagkamrat Hanna bakom mig och tänker att hon borde hinna ikapp och att vi då kan peppa varandra på slutet. Kommer inte jag femma så vill jag att hon gör det, tänker jag i min trötta skalle. Får vittring på de avslutande backarna – dem gillar jag ju – och cyklar i det tempo som tyget bär utan att dra på mig krampen som kliar elakt i vaderna.

Jessica (som tyvärr klev av loppet tidigare) och Jaime står och hejar på mig och ger mig en sista skvätt Maurten med cirka 5 kilometer kvar och de ropar “kom igen Ingrid, nu håller du ihop det här”. Och jag tänker “ja men det gör jag ta mig tusan!” och får magiskt nog extra krafter uppför den avslutande stigningen uppför Strupen.

Hanna Näslund – sjätte kvinna för dagen och kanske priscermonins bästa supporter.

Går därmed i lopp som femte dam för laget (tid: 3,24-ish), med Hanna Näslund bara minuten bakom mig och Sandra Backman sju (!! bravo!!) minuter framför. Felicia Ferner, som kör sitt första långlopp på flera år och efter sjukdom, kommer in en stund efteråt och har kört rakt in i kaklet till en riktigt bra återkomst i dessa sammanhang. (Pallen togs av Jennie Stenerhag, Emm Thelberg och Nellie Larsson. Hatten av!).

Dessa resultat är för min del mycket bättre än jag hade hoppats på, och jag är mest nöjd med att jag inte ägnade placeringen så mycket tanke under loppet. Gick in med inställningen att våga köra mig riktigt trött och lyckades med både det och att ha roligt under loppet. Något som inte vore möjligt utan lagkamraterna på banan – samt Jaime och Casper som var depåpersonal för dagen. Tack, tack, tack! Älskar att vara en del av She Rides. Nu satsar vi vidare mot kommande långlopp och utmaningar framöver – härnäst i Uppsala på söndag.

/En pepp Ingrid

Följ Ingrid på Instagram @ingridkjellstrom

Följ teamet på Instagram@sheridescykelklubb

Related Post

X