Marikas kärlek till den där gulsvarta saken på två hjul som rullar troget mil efter mil, och också ibland (tyvärr) står tålmodigt och väntar i hörnet i lägenheten. Eller helt ärlig står den nog mer mitt i rummet därför att ifrån hörnet och mot mitten står cykel efter cykel uppradad. Men jo, kärleken. Den består så himla mycket i vart vi kan ta oss och vad vi kan uppleva. I naturen, tillsammans med vänner och i oss själva.

Långa Lugnet 2019

De senaste veckorna är ett himmelskt hopkok av kämpiga tävlingar, där jag fått lär mig mycket nytt, fantastisk lek i Faluskogar och Stockholmsskogar, kräksintervaller och njutarturer och oändligt långa nattliga äventyr med vänner i Uppland under Nordic Islands Adventure Race. Vi cyklade snabba grusvägar längst sommarvackra fält, vi cyklade 4,5km underbart teknisk stig, vi gick, vi bar cykel, vi släpade cykel, vi puttade cykel. Genom sly, lera och stenrösen.

Nordic Islands Adventure Race startade i ett duggregningt Östhammar för ett par veckor sen. Vi började till fots, springande, knatanden, snubblande i skogen. Stämning på topp, ont i foten något så jävulskt med 50km framför oss till Dannemora gruva. Natten blev lång och hård innan vi på morgonen skådade våra efterlängtade cykelboxar, innehållande befrielsen från fotsmärtan, våra carbonspringare. Mellan mig och cykling stod nu bara en 72m firning från ett torn och en 150m lång firning över ett avgrundsdjupt gruvhål. Sedan fick jag äntligen cykla, långt och länge. Fina stigar, grusvägar genom vårvackert landskap, genvägar rakt genom buskar och snår men mest av allt på hjul. I Storvreta tog lyckan slut. Här mötes vi av Vildmarksleden. Vildmarksleden låter som ett fantastiskt äventyr, det är det, till fots, UTAN cykel på ryggen. Medtag ej cykel! Välkomna.

Vildmarksleden i Storvreta, Nordic Islands Adventure Race 2019

Ut på andra sidan, oändlighetens timme. En cykel ska cyklas på, inte bäras. Den vill inte bli buren eller puttad.

Efter att ha passerat Uppsala och ätit korv på en mack (till tidigare lagkompisar, ja det hände, förlåt) kom höjdpunkten. Underbart fin och rolig stigcykling på Lunsenleden. Vill verkligen rekommendera denna. Till alla…som bor på ett kort bekvämt avstånd. Inte för att Lunsenleden inte verkligen var en 10 poängare men 4,5km stiglycka kanske inte alltid är värd omvägen på ca 100km löpning och cykling. På ett 48 timmar långt äventyr så kan detta låta lite klent som höjdpunkt, men precis så känslomässig är en när en inte sovit och bara ätit godis det senaste dygnet, 4,5km flowstig framkallar oanade lyckorus.

När sen mörkret började falla igen spårade allt ur på alla sett och resterande cykling är en suddig blandning av såphala rötter, stigar åt alla håll, kladdig klisterlera och oändliga vägar mest åt fel håll.

Avslutade äventyret med att paddla ett par timmar i Mälaren och sen fira oss mellan lite höga tak på Brunkebergs torg.

NIAR maj 2019

Det här stora äventyret och mycket annan cykling har jag gjort de senaste veckorna. Jag har cyklat själv i en egen bubbla med tankarna flygande överallt, själv i en mycket mindre bubbla med fokus, andning och hårda hjärtslag. Jag har hittat utveckling i kroppen och på stigen. Jag har rullat lugnt tillsammans med vänner som skrattat och pratat om livet. Onsdagstränat med She Rides CK och fantastiska brudar som testar nytt och pushar gränser, eller nöjer sig för nu och det är också okej. Härjat tillsammans med vänner som likt mig älskar mjölksyran och hittar kvällsäventyret på samma lilla slinga varje vecka. Bara snabbare och hårdare.

Som cykling kan vara, som cykling ska vara. Som äventyr ska vara.

Följ Marika på instagram @idamarika

Följ teamet på instagram @sheridescykelklubb

Fotograf: Otto Norin