Mallorca: the MTB / Team She Rides – version

  • Home
  • Blog
  • mtb
  • Mallorca: the MTB / Team She Rides – version

Hej! Ingrid från Team She Rides här. Jag är först ut om att skriva ett inlägg på vår teamblogg. Jag tänkte börja med att berätta om en fantastisk resa jag just varit på med delar av laget. Under tio dagar var jag, Sue och Hanna på Mallorca och närmare bestämt Port de Sollér där vi hade vårt base camp. Det har varit en strålande vecka med mycket sol och cykel – främst på MTB.

“Ta med MTB till Mallorca? Går det?” Kanske är det första ni tänker.

Eftersom mitt och lagets främsta fokus är MTB och långlopp i år var det inget svårt val att ta med min Scott Spark ner till ön i år. Det är andra året som jag väljer att packa ner min MTB före landsvägscykeln i cykelväskan.

Och även om de flesta relaterar Mallis till att cykla mil genom böljande landskap och i berg på landsvägshoj skulle jag svara att: ja – ön upplevs nästan bättre från en MTB än från en landsvägscykel. Jag ska förklara! Och eftersom jag är ingenjör använder jag mig gärna av siffror.

Antal cyklade höjdmeter: 12 000 på nio dagar. Då var sex av dessa dagar på MTB. Tre på landsväg. På bilden ovan syns Bunyola – Orient – stigningen som är en klassiker. Bilden är dock tagen några hundra meter från landsvägen. Det fina med att köra över nämnda pass på stig/grusväg är att toppen ligger högre belägen än asflatsversionen.
Längsta tur på MTB: 5,5 h, 2000 höjdmeter och 67 kilometer. Den kräsne kan alltså göra matematiken här och inse att det inte blir några rekord gällande hastighet. För så är det när man cyklar MTB på okända sträckor. Även om jag lagt timmar på att kolla kartor, läsa på forum, stalka folk på Strava mm är det riktigt svårt att hitta lätt tillgänglig stig som inte har partier av stök och bök (läs: undertecknad klarar inte av att cykla över detta), staket och diverse andra hinder. Men vem bryr sig om hur snabbt en cyklar i Mars? På bilden ovan cyklar jag uppför Puig Major, “Piggen”, och det går inte snabbt, men det var efter en fantastisk runda som även ledde över Sa Calobra på just stig.
Antal bekantskaper med lokala djur: oändliga! Och väldigt många fler än vad det hade kunnat bli om vi endast hållt oss till vägarna. En av de coolaste upplevelserna jag hade under veckan var när jag och Hanna träffade på en flock med vildhästar. Detta var i “vildmarken” (OBS, min sambo skrattade åt mig när jag sa detta, vi var ändå bara någon timme från civilisationen) mellan Sollér och Sa Calobra.
Antal tagna foton: ett tusental! Det blir mycket skämt om att det emellanåt skapas mer conent än cyklas kilometrar när Team She Rides är ute på tur. Det ligger något i det och det är allt som oftast någon som har en telefon, redo för att plåta, i högsta hugg, snarare än att någon inte har det. Och jag är väldigt glad över att det är så. Finns ingenting som är lika glädjande som att bläddra bland mängder av bilder, dvs fina minnen, när resan är över. Som nu: när regnet smattrar mot rutan och benen är trötta och att de pigga ben jag hade på Mallis förra veckan är ett minne blott. Då räcker de bilderna väldigt långt för att pigga upp humöret.

Over and out! Nu ska benen få vila upp sig och smälta de sammanlagt 34 timmar jag cyklade under nio dagar. Sedan börjar det äntligen dra ihop sig till att styra om grundträning till tävlingsförberedelser. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning! Vi ses.

Related Post

X