Efter regn kommer solsken

Våren har passerat i fullfart och tanken var att Felicia skulle vara mitt i sin tävlingssäsong med en stigande formtopp inför långlopps SM och Cykelvasan. Men en krasch har satt stopp för sommarens cykeläventyr och hon tvingas istället brottas med axel-rehabilitering och grusade förväntningar.

I april skrev jag om en uppskjuten tävlingssäsong till följd av lite fix med hjärtat.  Därefter fick jag min efterlängtade tävlingsdebut, Billingeracet. 3 timmar och 41 minuter ren misär och veckan efter en lite mer behagligare resa på Uppsala bike weekend. Inga resultat att hälsa hem för men en massa cykelglädje och motivation inför resten av säsongen. Därefter avslutade jag min femte termin på sjuksköterskeprogrammet med en kurs om global hälsa i Hans Roslings fotspår.  Tillsammans med ett gäng andra studenter åkte jag till Tanzania för att lära mig mer hur olika determinanter kan beskriva landets hälsa.

Resa tajmade inte helt med mitt träningsprogram och att träna på resande fot är ofta en utmaning. Tillgång träningsredskap är ofta begränsade och det kan vara svårt att orientera sig i ny miljö. I Tanzania var värmen också påfrestande och alla träningspass som genomfördes fick räknas som en bonus.

Efter två veckor av många intryck och nya erfarenheter begav jag mig hemåt. Tävlingsbenen kliade och jag bestämde mig dagen efter hemkomsten att tävla en av Borlänge tours etapper. Ganska direkt ramlar jag och drar för första gången axeln ur led. Efter besök på sjukhus är jag först ganska optimistisk, kanske för att jag hörde det jag ville höra.  1–2 veckor innan jag är tillbaka i skogen. Det går väl att överleva. Efter besök hos fysioterapeut såg prognosen något annorlunda ut. 3 månader innan full belastning ( full gas i skogen). “Men den var ju bara ur led en liten stund”, försökte jag, men det hjälpte inte.

Så där är jag nu, en trasig axel och en sommar full av inplanerade cykelaktiviteter. Men ja änt bitter ja. Eller jo, kanske lite, det är svårt att låta bli.  Tävlingar var inplanerade var och varannan helg och denna vecka skulle bestå av downhillcykling från morgon till kväll. Nu får jag snällt stå på sidan av banan och köra rehabövningar.

Do that Rehab!

Att ha förväntningar som övergår i besvikelse är något jag har svårt att hantera. Jag önskar att jag hade en mer “nu är det var det är, let`s move on” approch istället för att hänga upp mig på det som inte gått som planerat.

Att ha en tillvaro som inte bara kretsar kring cykling, vänner och familj gör det lite lättare och sommaren är kort, som Tomas brukar säga. Och det mesta regnar bort, men efter regnet kommer solsken. Snart är hösten här och med den förhoppningsvis en stabil axel och nya möjligheter. Men nu ska jag njuta tillsammans med familj och vänner en vecka i fjällen. Med dom orden vill jag hälsa alla er där ute en fin sommar, med eller utan cykel.

Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Vattentätt från topp till tå i fjällen
Mindre tid på cykeln – mer tid för fika

 

Related Post

X