Det finns en urkraft i att inse att ingen är stark ensam i motvind. Det är därför vi tillsammans skapar She Rides och välkomnar dig in i gemenskapen.

Kontakta oss 
Alla funderingar och frågor är välkomna!

Medlemsskap:
medlem@sherides.se

Allmänna frågor CK:
ck@sherides.se

Allmänna frågor She Rides:
jessica@sherides.se

Marika: Skada och passion

Marika är äventyrare och multisportare. Men hon är också cyklist, och tur är väl det. När en skada plötsligt händer är räddningen att det finns mer att ta till för att få leva ut passionen för sportandet. Cykla i skogen istället för att klättra på väggarna.

Jag har inte kunnat löpträna sedan vintern. En segläkt, vanlig, klantig, himla stukning har satt stopp för det. Istället har jag cyklat, massor. Vilket har varit fantastiskt på alla sätt och vis. Älskar cykling, älskar att tävla på cykel, älskar att cykla långt och att cykla fort och till och med lite att göra mig själv kräkstrött på en monark. Det mest fantastiska i denna period av cykelträning är att jag faktiskt har den här passionen i livet och skadan har inte varit så himla deppig som den kunde ha varit om löpning varit det enda som fått mitt hjärta att slå frivolt. Men nu saknar jag multisporten, äventyren och variationen i träningen.

Jag har ändå verkligen fått fundera, ska jag kanske satsa helhjärtat på cyklingen? Se om jag kan bli ännu bättre då? Cykla jämt och bara cykla? Men nej mitt hjärta sjunger för multisporten, för komplexiteten i att faktiskt bli så bra det bara går på så himla många saker. Jag saknar äventyren, jag saknar tävlingarna, jag saknar att ta mig ut i skogen och upp på bergen där inte ens den mest skillade cyklist tar sig fram. I löpningen finns en dimension till av frihet.

Nu är foten bättre, nästan bra. Så pass bra att jag fick möjlighet att starta mitt års viktigaste lopp, EM i solomultisport. Men efter det var det dags att backa igen, skynda långsamt och bygga upp en stark fot, en stark kropp. 4 månader utan löpträning skojas inte bort. Jobbar ju trots allt som coach och även om det är svårt, går det ibland att zooma ut och coacha sig själv.

Och som tur är, under tiden har jag cyklingen och det är mycket cyklande i planeringen framöver. Vad sägs om XCM-SM, Finnmarksturen, Cykelvasan och 1700 km i Kirgizistan? Jag tror att jag klarar mig utan att börja klättra på väggarna.

Följ Marika @idamarika

Följ She Rides @sheridescykelklubb

Fotograf @otto_norin

Marika: Att cykla är äventyr

Marikas kärlek till den där gulsvarta saken på två hjul som rullar troget mil efter mil, och också ibland (tyvärr) står tålmodigt och väntar i hörnet i lägenheten. Eller helt ärlig står den nog mer mitt i rummet därför att ifrån hörnet och mot mitten står cykel efter cykel uppradad. Men jo, kärleken. Den består så himla mycket i vart vi kan ta oss och vad vi kan uppleva. I naturen, tillsammans med vänner och i oss själva.

Långa Lugnet 2019

De senaste veckorna är ett himmelskt hopkok av kämpiga tävlingar, där jag fått lär mig mycket nytt, fantastisk lek i Faluskogar och Stockholmsskogar, kräksintervaller och njutarturer och oändligt långa nattliga äventyr med vänner i Uppland under Nordic Islands Adventure Race. Vi cyklade snabba grusvägar längst sommarvackra fält, vi cyklade 4,5km underbart teknisk stig, vi gick, vi bar cykel, vi släpade cykel, vi puttade cykel. Genom sly, lera och stenrösen.

Nordic Islands Adventure Race startade i ett duggregningt Östhammar för ett par veckor sen. Vi började till fots, springande, knatanden, snubblande i skogen. Stämning på topp, ont i foten något så jävulskt med 50km framför oss till Dannemora gruva. Natten blev lång och hård innan vi på morgonen skådade våra efterlängtade cykelboxar, innehållande befrielsen från fotsmärtan, våra carbonspringare. Mellan mig och cykling stod nu bara en 72m firning från ett torn och en 150m lång firning över ett avgrundsdjupt gruvhål. Sedan fick jag äntligen cykla, långt och länge. Fina stigar, grusvägar genom vårvackert landskap, genvägar rakt genom buskar och snår men mest av allt på hjul. I Storvreta tog lyckan slut. Här mötes vi av Vildmarksleden. Vildmarksleden låter som ett fantastiskt äventyr, det är det, till fots, UTAN cykel på ryggen. Medtag ej cykel! Välkomna.

Vildmarksleden i Storvreta, Nordic Islands Adventure Race 2019

Ut på andra sidan, oändlighetens timme. En cykel ska cyklas på, inte bäras. Den vill inte bli buren eller puttad.

Efter att ha passerat Uppsala och ätit korv på en mack (till tidigare lagkompisar, ja det hände, förlåt) kom höjdpunkten. Underbart fin och rolig stigcykling på Lunsenleden. Vill verkligen rekommendera denna. Till alla…som bor på ett kort bekvämt avstånd. Inte för att Lunsenleden inte verkligen var en 10 poängare men 4,5km stiglycka kanske inte alltid är värd omvägen på ca 100km löpning och cykling. På ett 48 timmar långt äventyr så kan detta låta lite klent som höjdpunkt, men precis så känslomässig är en när en inte sovit och bara ätit godis det senaste dygnet, 4,5km flowstig framkallar oanade lyckorus.

När sen mörkret började falla igen spårade allt ur på alla sett och resterande cykling är en suddig blandning av såphala rötter, stigar åt alla håll, kladdig klisterlera och oändliga vägar mest åt fel håll.

Avslutade äventyret med att paddla ett par timmar i Mälaren och sen fira oss mellan lite höga tak på Brunkebergs torg.

NIAR maj 2019

Det här stora äventyret och mycket annan cykling har jag gjort de senaste veckorna. Jag har cyklat själv i en egen bubbla med tankarna flygande överallt, själv i en mycket mindre bubbla med fokus, andning och hårda hjärtslag. Jag har hittat utveckling i kroppen och på stigen. Jag har rullat lugnt tillsammans med vänner som skrattat och pratat om livet. Onsdagstränat med She Rides CK och fantastiska brudar som testar nytt och pushar gränser, eller nöjer sig för nu och det är också okej. Härjat tillsammans med vänner som likt mig älskar mjölksyran och hittar kvällsäventyret på samma lilla slinga varje vecka. Bara snabbare och hårdare.

Som cykling kan vara, som cykling ska vara. Som äventyr ska vara.

Följ Marika på instagram @idamarika

Följ teamet på instagram @sheridescykelklubb

Fotograf: Otto Norin

Marika: Om att ladda för Hybris

Marika Wagner har tävlat länge med oräkneligt antal starter i diverse sporter på meritlistan. Hon tänker till och delar med sig om tävlingssäsong, motivation, cykelglädje, stora och små mål och att ha HYBRIS.

Våren är här. Maj är här. Tävlingssäsongen är här. Det finns ingen brist på tävlingar att anmäla sig till, bara att välja och vraka. Det finns inte heller någon brist på motivation för de flesta av oss. Just nu.  Därför är det lätt att mer vraka än välja – och anmäla sig till ALLT. Planera för race varenda helg. Nu jäklar är det dags att skörda frukten från vinterns istortyr, mentala ökenpass inomhus och alla gainz vi skaffat genom att trampa wattz så det stått härliga till. Nu är det dags för dagar med vänner och konkurrenter, nervositet, nummerlappar, orimligt trötta ben, skratt och rövarhistorier.

Laddade för Lida Loop 2018

Jag tror på att tävla. Mycket. Alltså jag tror mycket på det, och på att göra det mycket. Men oftast ha ganska låga krav på sig själv och ganska specifika mål. Om varje tävling, varje helg är A tävling, tävlingen där du ska vara ditt bästa, tävlingen där du ska lyckas. Då kommer du bli besviken och framförallt kommer du att bli trött. Väldigt trött. Överhängande är också risken att helt plötsligt är cyklingen inte riktigt lika rolig längre.

Jag väljer att ha blicken långt fram och tänka på vilka tävlingar jag vill köra sett till hela säsongen och därför hellre välja bort några nu är att maxa ut innan syrenen blommat över.

Hård start Ulricehamn 2018

Jag sätter också upp ganska små specifika mål med varje tävling, t.ex. ”Jag ska köra hårt i starten och vara med i klungan i 5 min” eller ”Jag ska hålla fart nerför i varje backe”. Eller något annat som jag vet att jag måste träna extra på. Det kan till och med vara “Jag ska ställa mig på startlinjen” i en viss klass eller övervinna alla tveksamheter och göra det överhuvudtaget.

Sedan när den gyllene tävlingen kommer, den som jag har drömt om alla timmar på trainer och i snöslask, den som får det att slå kullerbyttor i magen…då sätter jag istället upp storslagna mål. Då vill jag överträffa mig själv. Då är det dags att ha hybris.

Stolt team Lida Loop 2018

Till dess samlar jag glädje i skogen och tävlar ibland, vi ses i fållan på Lidingö eller på vallen efter. Berätta gärna om det där lilla målet som du fokuserade allt på och uppnådde. Skryt! För det är du värd oavsett slutresultat.

Följ Marika på instagram @idamarika

Följ teamet på instagram @sheridescykelklubb

Foton: Lina Bylund och Otto Norin

DCIM100GOPROGOPR2135.JPG

Teampresentation: Marika Wagner

Marika Wagner är landsvägscyklisten som blev multisportare och MTB-frälst, och idag står med ett adrenalinfyllt leende i var och en av dessa två världar. Hon som brinner för väldigt mycket, men fokuserar helhjärtat på den uppgift hon är i för stunden. Alltid med samarbete och laganda som största drivkraft. Marikas oändliga kärlek till naturen och upplevelsebaserade tävlingar har tagit henne ut på fantastiska äventyr i världen, och gett henne styrka att välja livet som egenföretagare och atlet på heltid.

Berätta, vem är du?

Jag är multisportaren och äventyraren som passionerat brinner för att ha kul, äta mjölksyra till mellis och har ett orimligt nära förhållande till ordet MER. En kan säga att jag backade in i laget med viss tvekan på grund av mitt fokus, eller snarare brist på fokus – vad gäller cykling alltså. För ingen skulle nog säga att jag inte är fokuserad. Jag är bara väldigt fokuserad på väldigt många saker.

Sedan jag fallit för tjat och smicker hoppade jag på teamet med en önskan om att kunna köra hårt för laget i alla lägen. Jag fullkomligt älskar att tävla, och ännu mer FÖR andra, tillsammans med andra och som en del av ett lag. Mina ben kan producera så många fler watt när jag har en lagkompis på hjul som laddar för en hejdundrande avslutning och pallplats. Jag tror på att göra det jag vill och att göra allt jag vill. Simmar, springer och paddlar. Gärna långt och mycket. Skidåkning och klättring kan också råka slinka in. Allt som allt kanske det inte är bäst för cykelbenen, men när hjärtat sjunger presterar jag det lilla extra.

Målkram som ingen annan! Teamwork at it’s best. Med Ingrid, Ulricehamn 2018

Multisport säger du, hur får du ihop det?

Att satsa på många olika grenar och därtill många olika distanser, alltifrån någon timmes hårdkörning till 7 dygns nötande på Adventure Race, kräver sina prioriteringar. Jag påstår aldrig att livet som heltidsidrottare är glammigt eller chill, mest bara roligt och såklart lite slitigt. Det är som alla andra sorters liv ett evigt pusslande. Jag väljer bort saker, inte offrar, utan väljer. Att få leva min version av mitt bästa liv just nu är ett val jag gjort. Ett val som jag är mig själv evigt tacksam för. Att multisporta bygger ju såklart på en oändlig kärlek till att vara ute i skogen och göra sig själv trött. Väldigt ofta. Att ens definition av lördagshäng med polarna innefattar lera. Att kyla, regn och slask inte skrämmer slag på en. Precis det känner jag när jag paddlar i snöblandad motvind en tisdagmorgon i januari – kärlek!

Pepp, GodZone Adventure Race, New Zealand, 2019

Vad har du för mål 2019?

Jag drömmer alltid om större projekt och tuffa långa tävlingar, sådär så en inte vet om det alls kommer att gå. Samtidigt älskar jag utmaningen i att träna hårt och fokuserat för ett kortare race och få allt att stämma på en dag, på en och samma gång. Därför är målen som ligger framför mig 2019 dels Åre Extreme Challenge, EM i Solo Multisport. Den tävlingen blir extra utmanande mentalt just i år då jag försvarar ett guld.

Årets mer kittlande målet, antagligen mitt mest kittlande någonsin, är 1650 km & 26 000 h MTB i Kyrgyzstans berg. Silk Road Mountainbike Race tillsammans med lag- och äventyrskompis Sue Paz kommer att ge benen vad de tål och lite till, skavsår både här och där. Blåa tår, trötthet bortom allt, tårar, skratt, många svordomar och oändligt mycket bubblor i hjärtat. Nästan 14 dagar non-stop på MTB i de vackraste berg du kan tänka med en fin vän, låter väl ganska lockande ändå?

Fokus, God Zone Adventure Race, NZ, 2019

Hur många cyklar har du?

…på en pytteliten bostadsyta?

Alldeles nyligen bytte jag ett gäng cyklar mot en sambo och 35 kvm och har därmed nått ett lägsta antal cyklar på många år. Jag får istället framhärda att har en det bästa behöver en bara en, fast det vet vi ju att det inte riktigt är sant. Min Spark RC World Cup är därför både tävlingsraket och den cykel som rullar mil efter mil på stigar i Stockholm och runt om i världen. Det är tur att den är lätt, för ofta händer det på adventure race att det är mer bära än cykla. Till detta finns även en Scott Addict att gasa asfalt med samt en Scott Scale hardtail att ta ut när snön och isen håller oss nordbor i fast grepp.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Bara gör det! Det behöver inte vara snyggt. Det behöver inte vara snabbt. Det finns inga rätt. Det behöver faktiskt bara vara roligt, för det mesta. Ta med en kompis som du vet att du kan skratta med och dra ut i skogen. Testa er fram, prova, lek och våga göra “fel”. Och gör det om och om och om igen.

Jag tror verkligen på att vi kan lära oss vad vi än vill, och så mycket mer om vi bara kör. Vi spenderar alldeles för mycket tid på att vänta. Vänta på rätt känsla, rätt motivation, rätt väder. Som att vi skulle bli bättre om vi bara väntade på rätt tillfälle. Idag kanske är det tillfället utan att vi märker det? Då lär en ta det i akt och hitta en stig att testa på. Var det inte idag? Då kan det lika gärna vara imorgon, så testa igen. Under mina år som simlärare och skidlärare träffade jag många små stjärnor som sa till mig: “Men jag kan ju inte simma”. Till dem svarade jag som jag svarar till alla er “Toppen, för då kan du ju lära dig och det är ju därför vi är här”.

PS. Jag kan inte heller cykla. Jag bara låtsas och det går bra det med. DS.

Skrönan “Du kör dit du tittar” praktiserat i brant sandbacke

Fotograf: Otto Norin


Följ Marika på instagram:
@idamarika (http://www.instagram.com/idamarika)

X