Det finns en urkraft i att inse att ingen är stark ensam i motvind. Det är därför vi tillsammans skapar She Rides och välkomnar dig in i gemenskapen.

Kontakta oss 
Alla funderingar och frågor är välkomna!

Medlemsskap:
medlem@sherides.se

Allmänna frågor CK:
ck@sherides.se

Allmänna frågor She Rides:
jessica@sherides.se

Efter regn kommer solsken

Våren har passerat i fullfart och tanken var att Felicia skulle vara mitt i sin tävlingssäsong med en stigande formtopp inför långlopps SM och Cykelvasan. Men en krasch har satt stopp för sommarens cykeläventyr och hon tvingas istället brottas med axel-rehabilitering och grusade förväntningar.

I april skrev jag om en uppskjuten tävlingssäsong till följd av lite fix med hjärtat.  Därefter fick jag min efterlängtade tävlingsdebut, Billingeracet. 3 timmar och 41 minuter ren misär och veckan efter en lite mer behagligare resa på Uppsala bike weekend. Inga resultat att hälsa hem för men en massa cykelglädje och motivation inför resten av säsongen. Därefter avslutade jag min femte termin på sjuksköterskeprogrammet med en kurs om global hälsa i Hans Roslings fotspår.  Tillsammans med ett gäng andra studenter åkte jag till Tanzania för att lära mig mer hur olika determinanter kan beskriva landets hälsa.

Resa tajmade inte helt med mitt träningsprogram och att träna på resande fot är ofta en utmaning. Tillgång träningsredskap är ofta begränsade och det kan vara svårt att orientera sig i ny miljö. I Tanzania var värmen också påfrestande och alla träningspass som genomfördes fick räknas som en bonus.

Efter två veckor av många intryck och nya erfarenheter begav jag mig hemåt. Tävlingsbenen kliade och jag bestämde mig dagen efter hemkomsten att tävla en av Borlänge tours etapper. Ganska direkt ramlar jag och drar för första gången axeln ur led. Efter besök på sjukhus är jag först ganska optimistisk, kanske för att jag hörde det jag ville höra.  1–2 veckor innan jag är tillbaka i skogen. Det går väl att överleva. Efter besök hos fysioterapeut såg prognosen något annorlunda ut. 3 månader innan full belastning ( full gas i skogen). “Men den var ju bara ur led en liten stund”, försökte jag, men det hjälpte inte.

Så där är jag nu, en trasig axel och en sommar full av inplanerade cykelaktiviteter. Men ja änt bitter ja. Eller jo, kanske lite, det är svårt att låta bli.  Tävlingar var inplanerade var och varannan helg och denna vecka skulle bestå av downhillcykling från morgon till kväll. Nu får jag snällt stå på sidan av banan och köra rehabövningar.

Do that Rehab!

Att ha förväntningar som övergår i besvikelse är något jag har svårt att hantera. Jag önskar att jag hade en mer “nu är det var det är, let`s move on” approch istället för att hänga upp mig på det som inte gått som planerat.

Att ha en tillvaro som inte bara kretsar kring cykling, vänner och familj gör det lite lättare och sommaren är kort, som Tomas brukar säga. Och det mesta regnar bort, men efter regnet kommer solsken. Snart är hösten här och med den förhoppningsvis en stabil axel och nya möjligheter. Men nu ska jag njuta tillsammans med familj och vänner en vecka i fjällen. Med dom orden vill jag hälsa alla er där ute en fin sommar, med eller utan cykel.

Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Vattentätt från topp till tå i fjällen
Mindre tid på cykeln – mer tid för fika

 

Uppskjuten säsongspremiär

Några rader om när kroppen krånglar och varför det inte blev någon tävlingspremiär för mig idag.

Hej gänget! Felicia här. Hela härliga teamet är presenterat och det är dags att leverera andra inlägg till bloggen. Tidigare i vår bestämde vi oss för ett schema där vi två och två skulle ansvara för att uppdatera bloggen varje vecka. Jag fick denna vecka och tänkte “perfekt, jag vet precis vad jag ska skriva om”. Nu till helgen går Kolmårdsbiken, vilken skulle bli min första tävling sedan juli 2017.  

Jag kände redan tidigt i januari hur nervös jag skulle vara dagarna innan och tänkte att jag skulle skriva lite om just anspänningar och stress inför tävling. Om hur jag nästan alltid är sist till start på grund av att jag måste springa och göra sista kissen, om att det alltid blir så stressigt med sista förberedelserna trots att jag varit på plats flera timmar innan start. Men den stressen får vänta lite nu, för det blir ingen tävling till helgen.

Från en solig dag i Tranås

Historien bakom uppskjuten tävlingsstart började våren 2012 under jobbiga 30-sekundersintervaller. Någonting kändes konstigt under första intervallen, och sen även under andra. Under tredje intervallen kikade jag ner på pulsmätaren som visade 230 slag per minut, trots en maxpuls under 200. Efter den våren har hjärtrusningar följt mig genom träningar och tävlingar, vilket har varit otroligt frustrerande. Denna vår har varit extra krånglig för hjärtat, och jag sökte hjälp på vårdcentralen. Därifrån blev jag vidareskickad till Huddinges kardiologiavdelning, och med en del tur lyckades jag med kort varsel få tid för en elektrofysiologisk undersökning.

I tisdags var det dags och jag fick krypa upp på undersökningsbordet. Med hjälp av tre katetrar som fördes upp via ljumsken till hjärtat kunde rusningarna stimuleras fram. Undersökningen tog dock över fyra timmar p.g.a. att rusningen var lite svårhittad. Lite lugnande och smärtlindring gjorde dock processen ganska behaglig och spännande. Atrioventrikulär nodal reentry-takykardi (AVNRT) konstaterades, vilket innebär att en ledningsbana i hjärtat ställer till det lite. Denna är nu bortfryst och förhoppningsvis är det slut med hjärtkrångel för min del.

Lite sliten efter fyra timmars undersökning

Nu är jag ordinerad att vila och får inte lyfta tunga saker för att ljumsken ska få läka ihop. Men nästa vecka kan jag smyga igång med fintur på cykeln och helgen efter det är jag förhoppningsvis redo för första delen av långloppscupen, Billingeracet. Jag är redan nervös och taggad. Ses vi där? Ni kommer känna igen mig för jag kommer vara den som kommer springandes från bajamajorna till fållan med tre minuter till start.

/Felicia

När man får “krya på dig”- blommor från världens bästa team

Teampresentation: Felicia Ferner

Näst på tur att presenteras är Team She Rides yngsta men mest rutinerade åkare Felicia Ferner. Den enda i laget som tävlingscyklat sedan barnsben, och dessutom kört både JVM och EM (U23). En tjej som inspirerar med sina tekniska skills och sin härliga personlighet – direktimporterad från Dalarna.

Berätta, vem är du?

Jag är lagets yngsta medlem med rötterna i landets fulaste stad Borlänge. Numera är jag dock utvandrad och bosatt i Stockholm tillsammans med min sambo. Just nu pluggar jag till sjuksköterska, och närmar mig snart slutet av studietiden. Jag älskar bekymmersfritt cyklande och tror på Power naps som lösningen på det mesta i livet.

Hur länge har du cyklat?

Oj, det är länge! Mitt intresse för cykling började redan i knatteåldern och föll sig ganska naturligt eftersom resterande familjemedlemmar var inbitna cyklister. När jag fyllde elva var det dags att ställa upp i tävlingsklass och sedan dess har cykeln följt med genom livet med undantag förra året, då jag satte cyklandet på paus en stund.

Vad har du för mål 2019?

Jag tycker alltid det är lite jobbigt att sätta upp resultatmål, framförallt nu när jag inte har riktigt koll på formen. Tidigare vintrar har jag försökt utveckla och förbättra inför tävlingssäsongen. Vinterträningen i år har till största del gått ut på att hitta tillbaka till en bra känsla. Det låter kanske klyschigt, men årets mål är att ha roligt på cykeln.

Du är lagets comeback, hur känns det?

Lite extra nervöst faktiskt men samtidigt superkul. Jag känner mig otroligt taggad och motiverad på ett sätt jag inte gjort tidigare. Att jag i år för första gången få vara del av ett team med 9 starka och ambitiösa tjejer höjer peppen inför säsongen ytterligare en nivå.   

Vad lägger du fokus på under säsongen?

Mitt fokus i år kommer att ligga på långlopp (XCM), med SM och Cykelvasan som prioriterade tävlingar. Men också på att ha grymt kul med mina teamisar både på och utanför tävlingsbanorna.

Hur många cyklar har du?

För tillfället huserar jag en MTB, en landsvägscykel för inomhusbruk, en tantcykel och en pendlarhoj. Men snart kommer ytterligare en familjemedlem, en Ransom som är till för hopp och lek i skogen.

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Fundera på vad du vill få ut av din cykling. Motion, äventyr, nedför, uppför eller annat. Strunta i landsvägscykeln, man mår bättre i skogen. Nej då, skämt åsido – det är individuellt vart man trivs bäst. Annars är det klassiska tipset ett par vettiga cykelbyxor för att skona dom nedre regionerna. Lokala cykelhandlaren och She Rides Community är en bra utgångspunkt för den nye cyklisten.

Du kan följa Felicia på instagram.com/fferner

X