She Rides Cykelvasan

Cykelvasan 2019

Att vara ett lag är så mycket mer än att bara cykla. Det är en del av någonting större och när laget dessutom hör till vårt fantastiska community blir det ännu större. Vi hör ihop, vi gör ihop, vi jobbar tillsammans. Elna gjorde sin sjunde Cykelvasa i helgen.

Fint samarbete i klungan.

I helgen körde jag min sjunde Cykelvasa – jag körde de första sex på raken men sedan har det inte blivit av på några år. Det allra första året var vi tvåtusen personer som rullade ut från Berga by för att köra till Mora på leriga single tracks blandat med asfalststräckor. Det var väldigt få damer förstås och när jag cyklade över mållinjen efter över fem timmar hade jag cyklat mitt längsta någonsin.

För varje år har damernas startfält vuxit. Sist jag körde fick tävlingsklassen egen startfålla – en sådan där som snabbt mixades upp med herrarnas när startskottet gick. Då önskade jag mig damstart och tävling av hela mitt hjärta men jag trodde knappt det någonsin skulle hända. Eller att jag skulle få stå i en sådan som en del av ett team med fantastiska sponsorer och underbar support. Och att det dessutom skulle vara över 130 damer i tävlingsklassen.

Det hände. I årets upplaga av Cykelvasan stod fem åkare från vårt fantastiska Team She Rides PWRD by Scott & Idre fjäll i startfållan och vi fick inte bara en separat start, vi fick en god marginal till herrarna – att låta oss starta 45 minuter före gjorde Cykelvasan till en helt annan upplevelse än med mixad tävling.

Varenda meter vi cyklat har vi cyklat i samarbete med damer. Vi har dragit damer och vi har legat på damhjul. Vi har tävlat med och mot dem som har samma förutsättningar som vi själva – rättvist, säkert och bra. Spännande och roligt. Utmanande och nästan lite overkligt – tänk att det blev så här, tänk att de rättvisa förutsättningarna som vi är många som kämpat och argumenterat för äntligen skapats. 

Jag har känt en stor tacksamhet för att cykelsporten äntligen ger damerna det utrymme som på sikt gör att fler och fler kommer att våga tävla. Vi är inte framme ännu, det är inte alltid vi får samma summa prispeng och det är inte alltid vi får egna starter men äntligen rör det sig i rätt riktning och Celvasan har blivit en viktig inkörsport till tävlingsarenan. Cykelvasan är också en oerhört viktig sak för ett lag – den är ett tillfälle då teamkänsla, gemenskap och samhörighet blir påtaglig. Ett tillfälle då vi får synas tillsammans, lyfta våra sponsorer och dela med- och motgång med varandra.

Att vara ett lag är mäktigt för det skapar så mycket mer känslor och mening än din egen prestation. Vi delar uppgivenheten för dem som inte kunnat göra det lopp de ville med lyckoruset hos dem som körde bra och det kokar ihop till någonsin ännu större och viktigare än din egen prestation.

Det var förstås inte bara Sandra, Jessica, Hanna, Sue och jag från Team She Rides som stod i tävlingsfållan tidigt i lördags morse. Där fanns flera tjejer från She Rides CK och förstås vimlade det av She Rides-cyklister även i motionsleden och det kan kanske vara det allra största – att vi alla var där och cyklade med varandra. Tjejer och killar, män och kvinnor, unga och gamla. Vi delade pepp och hejarop och hörde ihop även om vi inte träffats tidigare. 

Det vi gör tillsammans är så magiskt och varenda prestation i Cykelvasaspåret under helgen är så mäktig. Det spelar ingen roll om du var snabb eller långsam, körde 30, 45 eller 94 kilometer, om du klarade ditt mål eller inte, om du fullföljde snabbare än du tänkt eller om du var tvungen att kliva av – tillsammans är vi i She Rides Community, CK och Team en del av någonting stort och viktigt, glöm inte det.

Tillsammans är vi starka och jag är så outgrundligt stolt att vara en del av det här tillsammans med mitt lag och med dig.

Förresten, SVT:s sammandrag från Cykelvasan ligger ute här ifall du missat det. Och såklart kommer det att komma en racereport på min blogg alldeles snart.

Rallarloppet Foto: Eskil Laago

Om långloppspremiär och förskoleperiodisering

Äntligen har undertecknad småbarnsmorsa fått stå på startlinjen med teamet i långloppssammanhang, en efterlängtad premiär.

Jag har under våren haft två coacher som liksom arbetat lite åt olika håll. Den ena har periodiserat min träning på Guided Heroes vis med lätta och tunga veckor, med långa och korta intervaller, med ett träningsschema anpassat till livet som småbarnsförälder och den andra coachen, hon har periodiserat min träning med förkylningar och sömnlösa nätter. 

En elitsatsning samtidigt som en skolar in sitt första unge, som dessutom fortfarande vill ha en flarra mjölk langad varenda natt är inte enkelt. Vi är nu våra vänners mardrömsexempel på hur många förkylningar och sjukor man kan få i samband med förskolestarten – jag har själv tappat räkningen och minns att jag i en instagram story gjorde fingret åt alla som pratade om hur kämpig inskolning kunde vara – karma, karma, karma, tji fick jag för att jag trodde att det skulle bli annorlunda för oss. De dagar jag kunnat köra elcykel till förskolan har känts ljuvliga – i övrigt har jag varit mer off bike än jag kunnat träna sedan förkylningarna drog i igång i februari.

Jag har lyckats köra några XCO-race men ägnat den senaste månaden åt att DNS:a i det mesta på grund av det här med förkylningsperiodiseringen och därför kändes det som julafton och födelsedag och kalas och examen och jag vet inte allt vad bra man kan hitta på – att äntligen få stå på startlinjen i långlopp med laget i går. 

I Bottnaryd mötte jag upp Jessica, Hanna, Ingrid och Jaime och vi kittade upp oss i nya fina team-kläderna som äntligen har landat. Nu är vi härligt, knalligt gula och lätta att känna igen ute på banorna. Det kändes så himla fint att få hänga med laget före race. Värma lite, snacka lite, nervöskissa ihop och stå taggade i startfållan – vilken grej alltså.

När starten väl gick tappade jag teamisarna snabbt, hade vi haft en damstart kanske jag hade orkat hålla rulle på dem ett litet, litet tag men nu gjorde jag som jag gör när det är en stressig start med många herrar – kör defensivt och försiktigt, herregud – jag vill ju inte krascha när jag har en liten som räknar med att man är i skick att langa en flarra mjölk åt om nätterna. 

Efter sextiofem oerhört kämpiga kilometrar fick jag krama om laget igen – och jubla lite åt att de alla hade kört riktigt starkt och bra och applådera Ingrid som fick både pallplats och spurtpris. Fast först grät jag en skvätt för jag var så makalöst trött, tror jag slog rekord i antal gel som en person kan konsumera under lopp på ett och samma rejs. Men bortsett från att benen var trötta var det en grym dag i skogarna utanför Jönköping.

En race report och massa annat härligt och cykligt från helgen kommer förstås på www.elnadahlstrand.se i veckan, håll utkik där.

Kramar, Elna

Foto: Eskil Laago för Rallarloppet

Elna Dahlstrand Team She Rides

Teampresentation: Elna Dahlstrand

Det är dags att presentera åkarna i årets uppställning av Team She Rides. Det har tillkommit tre nya ansikten och laget är större, starkare och har bredare kompetens på alla fronter. Först ut av nio cyklister som kompletterar varandra med hjärta, kärlek och olika grenfokus är Elna Dahlstrand.

Berätta, vem är du?

Jag är en småländsk lantis som bor i ett rött 1700-talshus med röda knutar i skogen mellan Gränna och Huskvarna. Jag älskar starkt kaffe och flowiga stigar, jag frilansar som digital strateg, grafisk formgivare och kommunikatör, föreläser, bloggar och poddar, tror på kärlek och magkänsla och vill smitta ned resten av världen med cykellycka. Jag har varit ambassadör för She Rides nästan ända sedan starten och jag nyper mig ofta i armen för att kolla så det är på riktigt att jag fått möjlighet att köra med tjejerna i teamet i år.

Hur länge har du cyklat?

I år är det faktiskt tio år sedan jag skaffade mig en skogshoj. Då var jag 28 och jag hade i och för sig cyklat ett år när jag var tonåring, på det glada nittiotalet när MTB var nytt och styrena smala – men det låter ju liksom fint att dra till med att man cyklat MTB i tio år, att köra med teamet blir liksom bästa sättet att fira det på.

Vad har du för mål 2019?

Oj, jag har liksom många små delmål. Ett av dem är att bidra till bredd och större startfält i elitklassen och med det målet kom tillfället att köra med Team She Rides och där vill jag bidra med pepp och cykellycka och jobba för att cykelsporten ska bli mer inkluderande. Jag hoppas kunna dra mina lagkamrater och jag hoppas kunna inspirera andra att vilja och våga tävla i olika grenar inom MTB. Och så ska jag ha jäkligt kul.

Du är lagets småbarnsmorsa, hur får du ihop det?

Jag tränar inte lika mycket mängd som de andra tjejerna utan får fokusera mer på kort och hårt. Guided Heroes har lagt mitt träningsschema under vintern och utan det hade det liksom inte gått, det har varit ovärderligt att få ett schema planerat efter mina förutsättningar. Lovis är ett och ett halvt och ibland kör jag distanspass med cykelvagn och ibland nattar jag i cykelkläder för att slänga mig upp på trainern när hon somnat. Men helt ärligt – jag har blivit en bättre cyklist sedan jag fick barn för jag är effektivare med min tid. Kan tilläggas att jag har grym backup från min sambo också, det skulle inte funka utan hans pepp och stöd.

She Rides Elna Dahlstrand

Vad lägger du fokus på under säsongen?

XCO. Det är ju tokigt egentligen eftersom jag är rädd för ungefär precis allting – men jag älskar att köra XCO. Det blir precis så svårt och utmanande som man gör det till och jag blir liksom aldrig mätt på nummerlapp och stökiga banor. Såklart kommer jag att köra en hel del långlopp också – och eftersom jag har en liten hemma prioriterar jag förutom lagets priotävlingar det som är enkelt att åka på, de lopp jag kan dra iväg på över dagen.

Hur många cyklar har du?

NÄSTA FRÅGA. Alltså, det står lite för många cyklar hemma. Elcykel och tantcykel och enhjuling och dirtcykel och en tantcykel till och en cross och en mtb och en mtb till – men jag har faktiskt ingen landsvägscykel as we speak. Jag cyklar dock mest på min Scott Spark RC 900 World Cup just nu – årets tävlingscykel, den är helt fantastisk.

Elna Dahlstrand Team She Rides Void

Vad har du för tips till den som vill börja cykla?

Bara gör det. Börja med det du har, ta en alldeles vanlig cykel och cykla på den och fundera på om du tror att du vill cykla landsväg eller skog. Skit i att det är mycket prylar och grejer att tänka på, du behöver verkligen inte skaffa allt på en gång. Gå med i She Rides community på fejjan och prata med din lokala cykelhandlare – jag lovar att du kommer att upptäcka en värld av gemenskap och utmaning.

Du kan följa Elna på www.elnadahlstrand.se och www.instagram.com/elnadahlstrand